Imorgon drar vi iväg på semester. Mer info kommer senare ♥

Angående folk som kommenterar min blogg om att jag är liten slyna, som gör självmordsförsök endast för att få uppmärksamt vill jag nu försvara mig. Just ordet slyna tycker jag är lågt att kalla någon i huvudtaget. Men ja främst mig som ni inte känner alls. Självmord är en stark sak, och inget att skämta om. Allt jag går igenom nu får mig att bara vilja släppa taget och skita i allt. Främst att börja livet på andra sidan, utan problem och skit skulle vara skönt för stunden. Men det löser inget i helhet. Jag vet att jag inte är rätt person att skriva om det här, när jag själv har / gör åtskildiga försök till detta. Men visa dagar är man bara så less, sen får man ännu mer motgångar och då blir inget bra. Jag har gjort över femtio försök till ett avslut på livet och jag ångrar det. Men endå fortsätter jag, det har blivit som en ond cirkel. Att skära sig är det som dämpar min smärta just för stunden. Det är hemskt att säga det, men har man väl börjat är det inte lätt att sluta. Men en sak är klar, folks kommentarer gör inte saken bättre. Folk som ner på en bara för att jag är svag och mår dåligt just nu. Alla har vi någon sån här period i livet. Men att min skulle komma i ung ålder är ren otur, för jag har hela livet framför mig. Men endå orkar jag inte kämpa. Varje dag är en ren plåga. Man lever i ren panik, möten hit och dit hela tiden. Massor av personer som gör allt för att kränka mig. Jag förstår inte hur folk tänker, varför ska man sänka personer som redan ligger ner.

Aldrig någonsin trodde jag att det fanns en sådan underbart person som dig. Aldrig någonsin trodde jag att det fanns någon där ute som skulle förstå mig. Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle kunna börja lita på någon efter allt som hänt. Men handen på hjärtat, dig litar jag på, du känns som min syster. Även fast vi inte träffats så känns det som om du alltid varit en del av mig. Det känns så naturligt att snacka med dig. Du har varit med om en hel del som jag också varit med om. Det känns som du förstår mig bättre än många andra. Ibland när jag sitter i skolan på lexion kan jag tänka, undra hur Nathalie mår just nu? Helt udda och konstiga tankar då vi aldrig träffat varandra. Men endå du känns som min syster. Det kanske låter fel, då vi endast snackat via internet. Det jag vill komma till er att jag vill säga en sak. Tack för allt ditt stöd du ger mig dagligen, det betyder sjukt mycket. <3

Denna underbara person finner ni HÄR.

Anonym om Tiderna förändras:
Du får ju skylla dig själv att du mår som du gör. Du kanske ska börja berätta hur du mår så folk kan förstå dig istället.
Tänk på din närvaro i skolan, du är för jäkla dålig. Jäkla hora :/ -.-

SVAR: Självklart är ju sådena här kommentarer anonyma. Vilket jag kan förstå, för folk i min närhet vågar inte stå för vad dom tycker. Jag vet att detta är en person som går på min skola, för jag spårade nämligen ip - numret. Ska jag skylla på mig själv, hur jag mår? Jag förstår inte redigt hur visa personer tänker. Har jag någonsin själv valt att mina föräldrar ska bo över 100 mil ifrån varandra. Har jag någonsin valt att jag skulle föddas mycket sjukare än andra barn. Det är väl mina två största problem. Men inget av det är saker jag bestämt eller styrt över själv. Jag blir helt paff när folk som vet vem jag är i riktiga livet inte vågar säga det till mig direkt, utan måste ta internet som hjälp. Sen tilll det där att jag borde berätta, det stör jag mig mest på. Väljer inte jag själv vilka jag vill berätta för hur jag mår? Jag vet att alla kan ha förståelse för mig för många av er inte vet hur jag har det. Men oavsett om jag vet hur folk har det så klagar inte jag eller är elak mot dom. Men det är dom flesta mot mig, och deras ursäkt är att dom inte visste hur jag innerst inne mår? Jag förstår inte. Sen när blev det okej att vara elak mot folk. Sen när blev det tillåtet att börja använda ord som Hora o.s.v mot folk man knappt känner. Jag skulle ha mer förståelse för er personer som snackar skit om ni kunde göra det med mig istället för om mig. Men en sak ska ni ha klart för er, jag tänker inte ändra på mig bara för att ni inte gillar mig för den jag är. Det som gör mest ont i mig är endå att personen som skrivit detta går i min klass. Så jag säger bara, du om någon borde veta hur mycket jag är borta från skolan pga sjukhusbesök, sjukdom, möten och andra viktiga saker. Men endå lyckas jag alltid ta igen mig i alla ämnen. Till skillnad från visa andra som röker, skolkar för att dom själva vill och missar skolundervisning med flit. Så gör jag inte det. Utan jag kämpar verkligen till max för att hinna med allt. Tyvärr så gör jag inte det, men ni ska inte komma och klaga på mig när ni själva inte klarar skolan. När visa av er kommer få gå ett extra år. Jag vet egentligen inte hur jag orkar lägga energi på hur ni behandlar mig. Men jag säger bara en sak, enda sen jag börja på denna skolan har allt varit skit. Ni gav mig aldrig en ärlig chans från början. Utan ni började döma mig som "sjuklingen" redan från första dagen. Jag är så jäkla less på att få ta all denna skiten jag dagligen får. Så är nästan glad vi snart bara har 2 månader tillsammans. Dom kommer bli hemska men jag kommer endå försöka göra det bästa av situationen, oavsett vad ni gör. För jag tänker INTE låta er sänka mina betyg eller förstöra min framtid.

Just nu när jag är sjuk tänkte jag börja göra gratis bloggdesigner igen. Om du är intreserad så kommentera bara detta inlägget med din bloggadress och epost. Så kontaktar jag dig för mer infomation.

Idag är vi lediga från skolan. Mitt humör är inte på topp idag. Men dock skinner solen ute vilket jag älskar. Så idag kanske det blir en promenad ut och fota lite. Annars blir det mest att ta det lugnt. Mest vila för har sjukt ont i magen. Kanske mens på gång. Eller nej det hoppas jag inte. Men ja sånt går ju inte att planera. Men så fort jag orkar ska jag starta datorn och svara på alla era underbara kommentarer :)

Jag måste bara få säga tack för alla stöttande kommentarer jag fått efter det som hände i tisdags. Jag kan fortfarnade inte förstå att det har hänt. Han hade ju hela livet framför sig. Alla mina tankar och frågor kring detta bara ökar. Men det ska jag inte skriva om här för det kan bli jobbigt för andra att höra på.

Veckan som nu snart gått har varit sjukt jobbigt självklart, men trots detta har jag varit i skolan. Jag har gjort allt man gör som ungdom, skottat snö osv. Men en sak jag knappt inte gjort är att sova. Jag är sjukt trött nu. Måste försöka ta igen det ikväll för annars kommer jag snart ramla ihop. Max 1-3 timmars sömn per natt. Jag skulle verkligen behöva sova mer. Förhoppningsvis kan jag sova lite bättre nu när jag vet att utredningen kring det som hänt har börjat, och att jag snart kanske får veta varför detta hände. Men fram till dess ska jag försöka göra saker som får mig att må bra, aldrig vara ensam och försöka le. Visa kan tycka det är för tidigt att tänka på annat. Men om jag inte tänker på annat kommer jag gå i väggen och det väldigt snart. Jag måste komma tillbaka i livet igen. Jag måste börja träna, koncentrera mig på skolan, gå ut, umgås med vänner och sånt igen. Jag kan inte bara sluta leva helt. Jag kommer nog aldrig riktigt kunna gå vidare efter det som hänt. Men tills vidare ska jag försöka leva så normalt som går. För veckan som varit har varit hemsk. Till alla som känner mig, jag orkar fortfarande inte prata om det som hänt. Snälla respektera det. Det kommer komma en dag när jag orkar ta tag i detta. Snälla låt mig ta den tid jag behöver för detta nu.


Vila I Frid  H. N. Andersson <3
Du är för evigt saknad och älskad ♥

Nu ställer jag frågan för första gången. Nu undrar jag om det är någon som skulle vilja gästblogga på min blogg. Då får ni samtidigt en länk till er egen. Om någon av er är intreserade kan ni skicka ett inlägg till min epost som står i slutet av inlägget. Inlägget får innehålla vad som helst. Allt från en låt, bild till en text. Det skulle vara roligt om någon ville göra detta :)

Epost: [email protected]

Nu kom jag hem från sjukhuset. Det var värre än dom trodde med min käke. Så nu blir det jönköping och återigen en akut operation. Men har jag tur så kan dom ta foten och käken samtidigt. Men det positiva är endå att efter operation kommer jag ha as fina tänder, den perfekta käken. Så jag längtar men är endå orolig. Hoppas allt går bra. För min del kan vi gärna ta allt i morgon så att jag slipper lida mer. Men ja ska tänka positivt, för en akut remiss skulle gå iväg idag. Så det blir nog inom några månader endå. Gärna innan sommarlovet. För alla skador som jag fick i munnen efter jag halkade under skolbussen är hemska att bara tänka på. Jag har knappt kunnat tugga normalt sen den olyckan var. Men nu ser jag ljust på detta, för nu kanske det kommer ske en lösning.

Jag gjorde även en till sak på sjukhuset men det är privat. Men det gick också bra över förväntan faktiskt.

Det blir ingen skola för mig idag, jag mår inte bra efter alla besked idag. Allt kom som en chock. Aldrig någonsin hade jag kunnat tänka mig att det var så allvarligt. Men det kommer lösa sig och det är jag glad för.

Godmorgon, idag ska jag inte med bussen. För pappas kompis kommer och hämtar mig 9.20 för att hon ska köra mig till tandläkaren. Så egentligen hade jag kunnat ta sovmorgon, men istället sitter jag här. Så nu hinner jag äta mat, fixa mig och sminka mig i lugn och ro. Så det blir ingen stress här inte. Tänkte svara på alla era kommentarer i lugn och ro, sen äta, sen leta reda på en snygg outfit för idag. Men annars så bloggar jag mer ikväll när jag kommer hem. Ville bara slänga in ett inlägg så ni vet jag inte glömt bort bloggen. Ha en bra dag ♥