Svar på tal.

Anonym frågar:
Vem bor du med, vars bor ni och hur bor ni?
Har ni några djur, och isåfall vilka?
Kan du lägga ut bilder på eran gård?


Svar: Jag bor med min pappa och farmor på en stor gård söder om Jönköping. Vi har fyra stora garage och en verkstad där vi har däcklyft och olika däckmaskiner. Vi har en stor ladugård och fullt med åkrar runt där vi bor. Dock är vi inte bönder själva utan arranderar ut våran mark till en bonde i närheten. Sen huset vi bor i kan man säga är som två lägenheter fast gemensam tvättstuga och dusch. Men dock har vi inte det som så utan pappa äger huset själv. Men farmor bor här för då har vi större möjlighet att hjälpa henne. Då kan man fråga varför farfar inte bor hemma? Jo han bor ålderdomshemmet 2 kilometer hemifrån då han bruttit höftbenet och behövt genomgå flera operationer som gör att han idag inte kan gå. Han har även fått en hel del andra skador efter att ha ramlat ur sängen för några år sedan som gör det svårt för han att sköta sig själv. Visst vi skulle kunna ta hand om han men det skulle vara ett heltids jobb. Sen skulle vi få bygga om huset då vi har höga trösklar in till alla rummen. Vilket inte gör det lätt att ta sig fram med rullstol då.  Dock är han endå som en i huset för vi besöker han så ofta vi kan. Ja vi har djur på gården, just nu är det bara katterna och kaninerna hemma. Korna är här på sommartid endast och sen hästen står i ett stall åtta mil här ifrån just nu efter en olycka. Som gör att farmor är livrädd för henne och mer behöver jag inte gå in på. Ja jag kan lägga ut bilder så fort jag fotat. Hoppas att du fick svar på dina frågor här.

Svar på tal - Självmordsförsök.

Angående folk som kommenterar min blogg om att jag är liten slyna, som gör självmordsförsök endast för att få uppmärksamt vill jag nu försvara mig. Just ordet slyna tycker jag är lågt att kalla någon i huvudtaget. Men ja främst mig som ni inte känner alls. Självmord är en stark sak, och inget att skämta om. Allt jag går igenom nu får mig att bara vilja släppa taget och skita i allt. Främst att börja livet på andra sidan, utan problem och skit skulle vara skönt för stunden. Men det löser inget i helhet. Jag vet att jag inte är rätt person att skriva om det här, när jag själv har / gör åtskildiga försök till detta. Men visa dagar är man bara så less, sen får man ännu mer motgångar och då blir inget bra. Jag har gjort över femtio försök till ett avslut på livet och jag ångrar det. Men endå fortsätter jag, det har blivit som en ond cirkel. Att skära sig är det som dämpar min smärta just för stunden. Det är hemskt att säga det, men har man väl börjat är det inte lätt att sluta. Men en sak är klar, folks kommentarer gör inte saken bättre. Folk som ner på en bara för att jag är svag och mår dåligt just nu. Alla har vi någon sån här period i livet. Men att min skulle komma i ung ålder är ren otur, för jag har hela livet framför mig. Men endå orkar jag inte kämpa. Varje dag är en ren plåga. Man lever i ren panik, möten hit och dit hela tiden. Massor av personer som gör allt för att kränka mig. Jag förstår inte hur folk tänker, varför ska man sänka personer som redan ligger ner.

Svar på tal.

Anonym om Tiderna förändras:
Du får ju skylla dig själv att du mår som du gör. Du kanske ska börja berätta hur du mår så folk kan förstå dig istället.
Tänk på din närvaro i skolan, du är för jäkla dålig. Jäkla hora :/ -.-

SVAR: Självklart är ju sådena här kommentarer anonyma. Vilket jag kan förstå, för folk i min närhet vågar inte stå för vad dom tycker. Jag vet att detta är en person som går på min skola, för jag spårade nämligen ip - numret. Ska jag skylla på mig själv, hur jag mår? Jag förstår inte redigt hur visa personer tänker. Har jag någonsin själv valt att mina föräldrar ska bo över 100 mil ifrån varandra. Har jag någonsin valt att jag skulle föddas mycket sjukare än andra barn. Det är väl mina två största problem. Men inget av det är saker jag bestämt eller styrt över själv. Jag blir helt paff när folk som vet vem jag är i riktiga livet inte vågar säga det till mig direkt, utan måste ta internet som hjälp. Sen tilll det där att jag borde berätta, det stör jag mig mest på. Väljer inte jag själv vilka jag vill berätta för hur jag mår? Jag vet att alla kan ha förståelse för mig för många av er inte vet hur jag har det. Men oavsett om jag vet hur folk har det så klagar inte jag eller är elak mot dom. Men det är dom flesta mot mig, och deras ursäkt är att dom inte visste hur jag innerst inne mår? Jag förstår inte. Sen när blev det okej att vara elak mot folk. Sen när blev det tillåtet att börja använda ord som Hora o.s.v mot folk man knappt känner. Jag skulle ha mer förståelse för er personer som snackar skit om ni kunde göra det med mig istället för om mig. Men en sak ska ni ha klart för er, jag tänker inte ändra på mig bara för att ni inte gillar mig för den jag är. Det som gör mest ont i mig är endå att personen som skrivit detta går i min klass. Så jag säger bara, du om någon borde veta hur mycket jag är borta från skolan pga sjukhusbesök, sjukdom, möten och andra viktiga saker. Men endå lyckas jag alltid ta igen mig i alla ämnen. Till skillnad från visa andra som röker, skolkar för att dom själva vill och missar skolundervisning med flit. Så gör jag inte det. Utan jag kämpar verkligen till max för att hinna med allt. Tyvärr så gör jag inte det, men ni ska inte komma och klaga på mig när ni själva inte klarar skolan. När visa av er kommer få gå ett extra år. Jag vet egentligen inte hur jag orkar lägga energi på hur ni behandlar mig. Men jag säger bara en sak, enda sen jag börja på denna skolan har allt varit skit. Ni gav mig aldrig en ärlig chans från början. Utan ni började döma mig som "sjuklingen" redan från första dagen. Jag är så jäkla less på att få ta all denna skiten jag dagligen får. Så är nästan glad vi snart bara har 2 månader tillsammans. Dom kommer bli hemska men jag kommer endå försöka göra det bästa av situationen, oavsett vad ni gör. För jag tänker INTE låta er sänka mina betyg eller förstöra min framtid.